Presentation för nationella kvinnodagen 1997 Telekom - firande inför kvinnodagen

Fadila Lagadien considers how media communicates images of the estimated 13 per cent of disabled South Africans, especially women with disabilities. Internet publication URL: www.independentliving.org/docs1/fadila97sv.html (In Swedish.)

Telekom - firande inför kvinnodagen

av Ms. Fadila Lagadien


In English

 

Handikappade kvinnor och media

Introduktion

Media, TV, radio, tidningar, tidskrifter, böcker, bio och teater är enastående medel för att forma samhället. Media formar på vilket sätt samhället ser på och förstår sin omvärld. Om man använder media på mikro- eller makronivå, har den en oöverträffad kapacitet att undersöka, kommunicera, utbilda och informera om människor, platser och idéer.

När vi uppmärksammar dess ständigt växande natur och roll i vilken media formar samhällets sätt att se på sig själv, måste vi även vara lyhörda för på vilket sätt media framställer missgynnade grupper, minoriteter och marginaliserade grupper. I detta sammanhang är en sådan grupp de 13% handikappade Sydafrikanerna; särskilt de handikappade kvinnorna. Jag skulle vilja göra en generell undersökning avseende handikappade människors nuvarande situation, men koncentrerar mig på diskussionen kring handikappade kvinnors situation en stund och observerar följande könsdiskussion som även omfattar handikapp. Vi skall även observera hur media kan bidra till att antingen bevara eller förbättra situationen. 

 

 

Könsdiskussion och handikapp

Dubbelt missgynnande

Som handikappade kvinnor blir vi ofta diskriminerade, inte bara för att vi är kvinnor utan även för att vi är handikappade. Vi konfronteras med samma förutfattade meningar, nackdelar och utfrysning som icke - handikappade kvinnor och handikappade män konfronteras med i ett juridiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt sammanhang.

På grund av detta är det vanligt att handikappade kvinnor är fattiga; obildade och utan yrkesmässiga färdigheter, vilket leder till att de oftare är arbetslösa. Vi får mindre lämplig service än icke - handikappade kvinnor och jämförelsevis mindre tillträde till rehabiliteringsservice än handikappade män (t.ex. sexuell rådgivning). Vi har mindre chans att hitta en partner och att få familj. Som handikappade kvinnor är vi ofta fysiskt, känslomässigt och sexuellt utnyttjade eller övergivna av våra barns fäder och är tvungna att sörja för barnen på egen hand. Eftersom det vanligtvis är kvinnorna som är de huvudansvariga i familjen eller i samhället, är handikappade kvinnor som är fysiskt oförmögna att uppfylla denna roll ofta utan familj eller samhällsstöd (samt fysiskt, känslomässigt och finansiellt stöd) i motsats till våra manliga motparter. Vi utsätts för större social isolation på grund av handikapp - stämplar, myter och rädslor. Dessa leder till negativa attityder hos icke - handikappade människor gentemot de av oss som är handikappade. På grund av dessa myter känner handikappade människor ofta skam, skuld eller bestraffning. Vidskeplighet och förutfattade meningar bidrar betydligt till handikappade kvinnors isolation, i direkt eller indirekt form. 

 

 

Varför dessa myter existerar

Efter att ha fastställt att media och medias makt att forma och påverka vårat sätt att tänka på och som ett resultat av detta även våra beslut, skulle jag nu vilja att vi observerar några exempel på hur de framställningar och ord vi ser, läser om och hör påverkar vår attityd gentemot varandra. Dessa negativa attityder är irrationella, varken logiska eller förnuftiga och de är huvudsakligen grundade på vidskepligheter som existerat sedan urminnes tider. Våra attityder är formade, bekräftade på nytt och inrotade utifrån vad vi hör, läser om och ser i media. Låt oss ta några exempel och undersöka hur media förmedlar budskap som formar vår attityd med dessa implikationer. Jag skall ge några exempel från både visuell och tryckt media.

Visuell media

Visuell media, som omfattar TV och film, förnekar förekomsten av handikappade människor på grund av dess sätt att skildra och framställa handikappade människor. Handikappade kvinnor konsumerar inte, blir varken kära eller gör karriär. Att se en handikappad person blir därför ovanligt vilket resulterar i att handikappade människor ofta blir utstirrade vilket gör att de inte känner sig accepterade av samhället. Har du exempelvis sett en handikappad kvinna köpa rengöringsmedel någon gång, ge ett barn medicin eller vara involverad i vilken daglig syssla som helst i reklam? Jag tror faktiskt inte det!

Tryckt media - språk

När vi undersöker språkbruket i relation till handikappade människor i tryckt- och elektronisk media kommer vi att upptäcka vilken effekt det har på samhället och hur detta får konsekvenser i handikappade människors liv. Med Internet och elektronisk media, når kommunikation i skriftlig form snabbt ut till ett stort antal människor. Detta betyder att media ännu en gång har en maktposition för utformningen av handlingar och antaganden om handikappade människor. Med vissa ord och fraser, är vi benägna att handla och bete oss på ett visst sätt gentemot en specifik grupp människor. Om vi exempelvis säger att en person som använder rullstol är "rullstolsbunden" eller "begränsad till rullstol", känner människor som inte är handikappade att de inte kan umgås (handling) med den personen eftersom han/hon begränsar deras egna rörelser. Men det är ju ett rent faktum att rullstolen är en frigörande uppfinning och inte en bindande/begränsande uppfinning! Om vi istället säger att en person som är fysiskt oförmögen är "fysiskt utmanad" antyder vi att hinder (eftersom hinder utmanar) är positiva och att de finns till för att forma en handikappad persons karaktär. Samhället kommer sedan inte att hjälpa till med att avlägsna dessa hinder (beteende). Media tycker även mycket om att beskriva handikappade människor som utöver det vanliga genom att använda fraser som "x blev oaktat paralyserad/döv/blind" eller "oaktat hans/hennes amputerade ben". Den person som beskrivs ovan, gjorde faktiskt bara vad en normal person skulle ha gjort. Ännu en gång beskriver media handikappade människor som om de förtjänade sina olika omständigheter genom att använda ord såsom "offer", "drabbad" eller "utsatt". Dessa ord kan även skapa sensation kring handikapp och detta bör undvikas. Det är denna typ av ordbruk som gör att handikappade människor känner de skuld och skamkänslor jag angav innan och känslan av att de har syndat och förtjänar sitt straff! 

 

 

Konsekvensen av negativa framställningar och språk

...i samhället

Den konstanta indoktrineringen av negativ framställning och negativt språkbruk i media, resulterar i ett samhäller som tror att handikappade människor är ständigt sjuka och hör samman med sjukhus eller institutioner av olika slag. Denna sanning är bevisbar. Det räcker bara med att observera det otal handikappade människor vi ser samspela med människor som inte är handikappade i anställningssituationer, i våra skolor, i våra sport- och sociala föreningar, även i gudstjänstelokaler. I detta kan vi observera att handikappade människors förmåga att erhålla och nå framgång inte erkänns av samhället eftersom vi har uppfostrats att tro att allt som inte är "normalt" inte är värt någonting. Och detta må vara sant, ännu en gång - bevisbart, eftersom om vi ser oss omkring i våra samhällen och försöker att identifiera handikappade människor som har utnyttjat sina förmågor, kommer vi att se att dessa är mycket få.

...om handikappade människor

Anledningen till att handikappade människor inte är integrerade i aktiviteter som människor som inte är handikappade är (liksom människor som inte är handikappade) att även vi indoktrinerats med konstanta negativa framställningar och språkbruk från media. Behavioristiska vetenskapsmän kommer att säga till oss att om du säger till en person under en tid att den är på ett visst sätt, eller bör uppföra sig på ett visst vis, kommer de att bli just så! (I ett nötskal, handikappade människor stämpel som ett resultat av negativ media får dem att hänge sig åt självömkan, bete sig på ett sjukt sätt och drabbas av fattigdom och vänta på barmhärtighetsgåvor från någon välmenande Samarit. Detta kan inte vara bra överhuvudtaget för en persons mentala, fysiska eller spirituella hälsa).

Rekommendationer

Efter att ha gett eftertanke åt dessa exempel och observerat konsekvenserna av media som både handikappade människor och människor som inte är handikappade är offer under, är det uppenbart att det finns ett stort och brådskande behov av att se närmare på huruvida språk och det visuella som används i media påverkar människors tankar, beteende och handlingar. Jag vet att många människor är trötta på att höra uttrycket "prioritering av svagare grupp" men tyvärr kommer det att fortsätta att vara nödvändigt som ett slags korrigeringsuttryck tills jämställdhet för alla missgynnade sydafrikaner har uppnåtts, särskilt för handikappade kvinnor. För att kämpa emot de negativa konsekvenser som har tagits upp i denna artikel (resultatet av medias inkorrekta språkbruk) måste vi beakta en serie av prioriteringar avsett för samhällets svagare grupper:

1) Trots att handikappade människor är representerade i "Gender, Human Rights and Youth"- kommissionerna och "SABC Board", behöver även vi bli representerade i media, såsom t.ex.:

a) South African Telekommunications Regulatory Authority
b) National Information Technology Forum (NITF)
c) Independent Broadcasting Authority
d) Broadcasting Complaints Commission

2) Handikappade människor bör även få makt att kontrollera media och att vara med i politiken för reglerandet av denna sistnämnda. Programförklaringarna skall redogöra klart och tydligt för samtliga nödvändiga tillrättaställande mekanismer och åtgärder och på vilket sätt dessa skall genomföras.

3) Handikappade människor bör uppmuntras att studera journalism.

4) Prioritering bör praktiseras när man väljer ut studenter för journalistikkurser så att handikappade människor kan delta i konventionell media lika väl som att utveckla sin egen media.

5) Seminarium för diskussioner bör anordnas mellan handikappade människors organisationer och journalistorganisationer.

6) Eftersom det oftast är kvinnan eller flickbarnet som måste ta hand om det handikappade barnet, syskonet, föräldern eller mannen, känner de ofta samma sociala stigmatisering, isolation samt nackdelar avseende yrkesliv och utbildning som handikappade kvinnor gör. De borde därför inbegripas i målgruppen i samtliga program för att uppnå jämlikhet och behandling på lika villkor.

Sammanfattning

Jämlikhet är en grundläggande princip i vår nya författning. För första gången i Sydafrikas historia, är diskrimination förbjuden på grundval av bl.a. kön och handikapp. Främjande, beskyddande och strävande efter jämlikhet mellan män och kvinnor, så väl som mellan handikappade och icke-handikappade människor kan endast uppnås som ett resultat av en författning som förespråkar jämlikhet. Eftersom våra politiker formar en del av samhället och indoktrinerar samma negativa framställningar som media förmedlar, är det uppenbart att deras mål inte är att förmedla politik som inbegriper handikappade människor. Jämlikhet sett ur könsperspektiv, särskilt för de av oss som är handikappade, kommer inte att uppnås som ett resultat av samhällets goda vilja, men endast med motsvarande lagar och förordningar.

Tillrättavisande åtgärder såsom målinriktade program som syftar till utveckling. Kvinnors jämlika deltagande är grundläggande för vårat lands utvecklingsobjektiv. Mediapersonal bör inte heller fokusera sig på handikapp eller ens nämna det om det inte har ett direkt sammanhang med historien. Om fokuseringen ligger på personens handikapp och inte på människan (personen), framkallar detta medlidande från mottagarnas sida. Precis som alla andra, ogillar handikappade människor att få medlidande och vill framstå som alla andra och inte vara föremål för medömkan.

By Ms. Fadila Lagadien - Presentation för nationella kvinnodagen 1997 Telekom - firande inför kvinnodagen

 

English