Försök med kontantstöd för Personlig Assistans i Slovakien

I 1997 vann Institutet för Independent Living ett kontrakt för projekt i Slovakiska Republiken inom EU:s PHARE- program för personlig assistans i brukarregi med kontantstöd och för uppbyggnaden av ett integrerat allmänt taxisystem, som tar alla kunder oavsett om de har rörelsehinder och använder rullstol eller ej, med subventioner för kunder med funktionshinder. Artikeln diskuterar de möjligheter och hinder som brukarinitierade och brukarstyrda lösningar möter i post-kommunistiska samhällen. Internet publication URL: www.independentliving.org/docs3/slovakiasv.html (In Swedish.)

av Adolf D. Ratzka, Ph.D.


In English | auf Deutsch


Efter att ha skiljts från Slovakien 1990 (Tjeckoslovakien 1993?), har Slovakiska Republiken gjort försök att modernisera sin socialpolitik. Under 1996, som en del av landets reformpaket finansierat via EU's PHARE program, inbjöd Socialdepartementet europeiska universitet, icke-statliga organisationer? och konsultfirmor att tävla om ett kontrakt värt 300 000 ECU för att starta upp ett pilotprojekt med hemtjänst och färdtjänstsystem för personer med omfattande funktionshinder.

Institutet för Independent Living, en Stockholmsbaserad organisation som jobbar med information, utbildning och teknisk assistans huvudsakligen inriktat på kontantstödssystem för funktionshindrade, vann tävlingen på grund av sitt nyskapande förslag. Istället för att sätta upp ett traditionellt hemtjänstsystem med en personal som servar brukare inom ett visst geografiskt område, som föreslogs i tävlingsupplägget, valde man att istället ett system med direkt kontantstöd till brukare. Lösningen gick ut på att man utbildade brukare i Bratislava-området i att starta upp ett brukarkooperativ och visade hur man anställer, utbildar och handleder sina egna personliga assistenter. Under vägledning från institutet lärde sig brukarna att bedöma sina assistansbehov, göra lönesättningar och anställa administrativ personal för att sköta projektet. Kooperativet fungerar som arbetsgivare för assistenterna. De individuella brukarna ansvarar för att anställa, utbilda och handleda sina assistenter. Kooperativets, brukarnas och assistenternas roller i systemet fastslås genom upprättande av kontrakt. Denna lösning är baserad de egna erfarenheter institutets chef har som grundare och ordförande i STIL, Stockholmskooperativet för Independent Living , som startade vad som troligen är Europas första assistansbrukarkooperativ.

I projektet får de tjugotvå deltagarna en månatlig summa som betalas in till deras respektive konto i kooperativet. Summan baseras på det individuella antalet assistanstimmar som behövs gånger en fast summa per timme, som är lika stor för alla deltagare. Denna summa skall täcka assistentlöner, sociala avgifter och även administrativa kostnader. Alltså är administrationskostnaden inbakad i timersättningen och skall täcka deltagarens del i kostaden för gemensam administrativ personal (deltid projektledare och deltid revisir, båda funktiondhindrade) plus deltagarnas kostnader för sådant som anställningsannoser och även assistentkostnader vid till exempel resor, måltider ute, biobesök osv.

Den månatliga summan är konstant för deltagarna under hela försöksperioden. Brukaren kan spara tillgångar en månad för att kunna spendera mer en annan. Säkerhetssystem ser dock till att ingen deltagare kan orsaka ett underskott i sitt konto.

Försöksgruppen hade initiala problem. I Slovakien hade möjligheten att anställa någon varit förbihållen endast stora och huvudsakligen statliga företag, inte privatpersoner. Deltagarna, de flesta boende med sina föräldrar och saknande yrkeslivserfarenhet, var även främmande inför uppgifter som att bilda en medlemsorganisation, skapa föreningsstadgar, välja en styrelse - eller att bara genomföra ett medlemsmöte med god mötesordning.

Pilotförsöket fick entusiastiskt stöd av medlemmarna, deras föräldrar och bekanta och fick stor publicitet i både tidningar och på TV. Deltagarna kunde stolt redogöra för hur de nu för första gången i sitt liv, med assistenterna hjälp, kunna hjälpa till med hushållsarbetet, röra sig fritt ute och till och med semestra utomlands.

Projektet var i gång sommaren 1997 och våren 1998 hade dess framgång påverkat Socialministeriets jobb med den nya slovakiska sociallagstiftningen. Den föreslagna reformen godkändes av parlamentet i april 1998. Från och med 1:a januari 1999 kommer personer med omfattande funktionshinder få ett månatligt kontantstöd för personlig assistans.

Innan någon överväger att flytta till Slovakien måste jag skynda att tillägga att storleken på kontantstödet är behovsprövat, vilket för personer med stort assistansbehov innebär ett motincitament till att jobba. Dessutom har har den sedan september 1998 nya regeringen insett att statens kassakista är nästan tom. Därför återstår det att se om funktionshindrade kommer att få det kontantstöd de har laglig rätt till.

Det andra projektet som ingick i avtalet med det slovakiska Socialdepartementet var att sätta upp ett traditionellt anpassat transportsystem.Flera liknande system existerade redan i landet. De innehöll de typiska dragen av ett färdtjänstsystem : transporter begränsade till vissa tider på dygnet och dagar i veckan (typiskt mellan kl 8 och kl 16, aldrig på helger), minst fem arbetsdagars förbokning, höga driftskostnader och nedlåtande attityder från bokningspersonal och chaufförer - i korthet, ett system som en vanlig taxikund aldrig skulle acceptera. Istället för att skapa ännu ett speciellt, segregerat och stigmatisernde system förslog institutet ett försök baserat på att kontantstöd subventionerar projektdeltagarnas köpkraft i ett vanligt taxisystem, men med bilar anpassade för både funktionshindrade och icke-funktionshindrade passagerare.

Institutet köpte fem bussar av modell Volkswagen Caravelle, där mellansätet lätt kunde avlägsnas och placeras i bagageutrymmet, vilket skapade plats för en eller två rullstolsburna passagerare. Bussarna försågs även med en fällbar ramp och fästanordningar för rullstolar. Fordonen donerades till Ce rntret för Independent Living, Bratislava under förutsättningen att de skulle användas för projektet. Centret i sin tur skulle leasa ut bilarna till fem ägare/chaufförer, vilka genom kontrakt förband sig att följa regler gällande användandet och kostnader. Till exempel, bokningspersonal och chaufförer skall alltid ge förtur till funktionshindrade kunder. Dessutom, då kilometerkostnaden är densamma för alla passagerare, tar chauffören en högre startavgift för funktionshindrade kunder för att kompensera längre avstånd (med endast fem bilar i hela Bratislavaområdet blir avståndet att nå funktionshindrade kunder längre än för icke funktionshindrade) och för den tid det tar att ledsaga funktionshindrade kunder från dörr till dörr. Syftet med detta var att göra funktionshindrade kunder ekonomiskt lika attraktiva för chaufförerna som icke-funtionshindrade.

Leasingavgifterna som chaufförerna betalar till CIL varje månad under projektets fyraårsperiod omsätts till ett kupongsystem som fördelas mellan de 50 projektdeltagarna. Varje deltagare får samma antal kuponger vilka motsvarar ca 10 resor per månad beroende på resans längd. Hellre en av subventionera dagliga resor till och från arbetet för ett litet antal deltagare, beslutades att sprida kupongerna bland så många deltagare som möjligt för att ge många människor chansen att ta del av systemets fördelar och därigenom öka efterfrågan och även det politiska trycket bland funktionshindrade på tillgång till systemet.

Förutom att driva in leasingavgifterna och administrera kupongsystemet övervakar CIL, Bratislava även bokningspersonalens och chaufförernas tjänster. Med hjälp av regelbunda enkäter sammanställs information om väntetider i växeln och på taxibilarna, tillgänglighet under veckans olika dagar och chaufförernas attityder. Hittills har taxiservicen varit mycket uppskattad bland deltagarna vars enda klagomål är att de inte har tillräckligt med kuponger. Som ett bevis på systemets snabbhet har jag fått berättat för mig att tillgängliga bussar ibland har använts som ambulanser då de varit tillgängliga snabbare än en vanlig ambulans.

De fem bussarna har varit igång sedan november 1997. Nu ett år senare har systemet blivit kännt för sin flexibilitet, bekvämlighet och ekonomi i jämnförelse med redan befintliga alternativ. En studie utförd av Ekonomiska Institutionen vid Bratislavas Universitet visades att systemet var per passagerarkilometer mindre än hälften så dyrt som ett traditionellt färdtjänstsystem. Under sommaren 1998 har konceptet överförts till städerna Kosice och Banska Bystrica och CIL Bratislava får ofta studiebesök från andra områden i Slovakien.

En transporttillhandahållande? som medger berättigade funktionshindrade personer kontantstöd för att hålla sig med bil, betala för användandet av annans fordon eller för taxiresor är nu del av den nya socilalagstiftningen i Slovakien. Det har beräknats att summan som medges enligt lagstiftningen i de flesta fall räcker för taxiresor till och från jobbet. Dock, som redan påpekats ovan, kan det på grund av landets dystra ekonomi vara osäkert om någon kommer att få detta stöd efter 1:a januari 1999 - trots att de har laglig rätt till det.

November 1998

Adolf D. Ratzka, Ph.D.
Institutet för Independent Living
www.independentliving.org

Swedish