"Tillgänglighet! Nu!" - ett radioprogram om Marschen för tillgänglighet och personer med funktionshinders kamp mot diskriminering

Den tjugoförsta augusti 2004 marscherar personer med funktionshinder för andra året i rad genom centrala Stockholm. Från Wennergren Center marscherar de genom Stockholm, fram till Mynttorget och Riksdagen. Kravet är lagstiftning som förbjuder diskriminering genom otillgänglighet. "Tillgänglighet! Nu!" - ett program om Marschen för tillgänglighet och personer med funktionshinders kamp mot diskriminering. 2004. Lyssna-MP3 (26:35 minuter, 24,9 MB), lyssna-RealAudio, download-RealAudio (8,75 MB). Programmet i text. Deltagare: Marschdeltagare och arrangörer. Musik: Joel Granström och Synliga. Intervjuer och resesearch: Farhad Jahanmahan och Susanne Berg. Internet publication URLs: www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.mp3, www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.ram, www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.rm och www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.html.

 

Tillgänglighet! Nu! - ett program om Tillgänglighetsmarschen och personer med funktionshinders kamp mot diskriminering. 2004. lyssna Lyssna-MP3 (26:35 minuter, 24,9 MB), lyssna-RealAudio, download-RealAudio (8,75 MB). Programmet i text. Internet publication URLs: www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.mp3, www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.ram, www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.rm och www.independentliving.org/radio/marschenfortillganglighet2004.html

Den tjugoförsta augusti 2004 marscherar personer med funktionshinder för andra året i rad genom centrala Stockholm. Från Wennergren Center marscherar de genom Stockholm, fram till Mynttorget och Riksdagen. Kravet är lagstiftning som förbjuder diskriminering genom otillgänglighet.


SPEAKER (S): Du lyssnar på Radio Independent Living. ”Tillgänglighet! Nu!” är ett program om Tillgänglighetsmarschen och personer med funktionshinders kamp mot diskriminering.

S: Den tjugoförsta augusti 2004 marscherar personer med funktionshinder för andra året i rad genom centrala Stockholm. Från Wennergren Center vid Norrtull och Sveavägen fram ringlar sig leden. Teckenspråkstolkade talkörer skanderar slagord och trummornas dån ekar mellan husen. Personer med rörelsehinder rullar bredvid gående. Personer med synskador marscherar arm i arm. Alla är länkar i samma kedja runt fontänen vid Sergels torg, nedför Hamngatan och runt Kungsträdgården. Detta är sann mångfald där personer med olika bakgrund, olika livstilar och ålder, olika funktionshinder tillsammans marscherar för sin rätt till delaktighet i det svenska samhället. De marscherar fram till Mynttorget och Riksdagen. Kravet är lagstiftning som förbjuder diskriminering genom otillgänglighet.

[talkörer]

- Vad vill vi ha?

- Tillgänglighet!

- När ska vi ha det?

- Nu!

- När?

- Nu”

- När?

- Nu!

- När, när när?

- Nu, nu, nu!

S: Hur började egentligen det hela? Varför bestämde man sig för att marschera på gator och torg en gång om året? Vi frågar Hans Filipsson som sitter i ledningsgruppen för marschen.

HANS FILIPSSON: Det började faktiskt med att Adrian Linden, som tyvärr inte är här idag, fick vetskap om att ADAPT, en amerikansk gräsrotsorganisation för personer med funktionshinder som har gjort sig kända för att vara väldigt aktiva och uppmärksammade i media. De skulle göra en manifestation i USA. De skulle gå tjugotre mil mellan Philadelphia och Washington för införandet av en assistanslagstiftning i USA. Det är ju så att medan USA har en anti-diskrimineringslagstiftning som innefattar otillgänglighet men inte assistanslagstiftning så är det tvärtom i Sverige. Vi har en assistanslagstiftning men inte en riktigt ordentlig anti-diskrimineringlag som innefattar otillgänglighet.

Då tyckte Adrian att det här kunde ju vara något att gripa tag i även i Sverige, och tog kontakt med Jonas Franksson och mig. Och vi diskuterade litet grand och skickade ut en inbjudan till ett första möte. Ja i princip så startade det med det. människor på det här mötet tyckte det var en vettig grej och en bra grej som vi ville ta tag i. Sedan så rullade det på vissa människor kom till, andra försvann, Adrian kunde tyvärr inte själv delta i själva planeringen. Men utan honom hade vi definitivt inte stått här idag heller.

- Vilka organisationer är aktiva?

- De som är mest aktiva. Ja de som jobbar mest med marschen. Det är ju ledningsgruppen. Och ledningsgruppen har ju förvisso, vissa av oss har poster i andra organisationer men det tycker vi är ointressant. Det är inte för de organisationerna vi är med i ledningsgruppen. Vi är inte representanter för dem. Utan vi jobbar på eget initiativ. Men sedan när det kommer till aktivitet så jag vill egentligen inte nämna några för då är det andra som blir missnöjda och så vidare. Men det finns personer som är knutna till oss och jobbar ganska aktivt. De flesta finns nämnda på hemsidan men det finns många andra som även jobbar och drar sitt strå till stacken som inte nämns på samma sätt men som gör det. Sedan så har vi en e-postlista. Och på e-postlistan är vem som helst välkommen bara den stödjer våra krav. Det vill säga är man en enskild person, är man medlem i en förening, organisation eller företag. Det är egentligen oväsentligt också så länge man stödjer oss och stödjer våra krav. Då kan man delta på den här e-postlistan och vara med i planering och diskussioner inför kommande marscher och kommande arrangemang. Och där uppmanar vi alla som vill och är intresserade att delta. Det finns på vår hemsida, instruktioner hur man går med i den. Det är också en idé vi haft om att göra det arbetet med marschen så öppet som möjligt. Det är klart att i viss mån kan en sådan öppenhet också försvåra arbetet så ledningsgruppen har i år jobbat mer individuellt än vad vi gjorde i fjol. Men vi hoppas att den här listan ska kunna leva upp och bli ett livskraftigt forum för diskussion kring de här frågorna.

S: På tillgänglighetsmarschens hemsida som finns på www.tillganglighetsmarschen.nu beskrivs tillgänglighet som en mänsklig rättighet. Man menar att all verkar hålla med om detta i teorin men att praktiken inte stämmer med de fina uttalandena. Därför kräver man nu en lag där otillgänglighet anses vara diskriminerande och förbjuds. Man skriver ”Att alla ska kunna gå över en gata eller kunna komma åt webbsidor, kunna titta på ett musikevenemang eller äta ute med sin partner, sina föräldrar, sina barn eller sina vänner får inte bara vara någonting som står som rekommendationer i lagar och förordningar och som alla håller med om, men ingen gör något åt. Det måste vara ett krav; Sverige måste gå från bör till skall.”

[olika röster från marschen]

- Tillgänglighet för mig är att man ska komma åt allting, att alla ska ha rätt till allting. Som synskadad till exempel att jag ska ha rätt och läsa alla böcker, att jag ska få dem inlästa, att jag ska ha rätt och gå på alla utbildningar man vill, att man ska ha rätt och komma in på offentliga lokaler.

[Synliga sjunger ”Släpp in mig. Jag är också med.”]

- Ja, att jag kan leva ett liv som alla andra. jag menar, jag har samma skyldigheter, då ska jag också ha samma rättigheter på alla områden. Och det har jag inte ännu. Tills det är infriat kommer jag att fortsätta gå.

[Synliga sjunger ”Släpp in mig. För jag är också med.”]

S: Vid Mynttorget finns scenen, talarna och musikerna. Synliga, ”Det blindaste bandet i landet” spelar och Joel Granström framför de två kamplåtar han skrivit särskilt för marschen. Lars Lööw kommer från Handikappombudsmannen. Han säger att ” Det budskap ni sänder ut är att handikappolitik handlar om mer än politiska programförklaringar – att det handlar om er värdighet och era rättigheter” .Adolf Ratzka från Independent Living Institute talar om det fantastiska Sverige.

ADOLF RATZKA (AR): Sverige är fantastiskt. Här behärskar man konsten att använda offentliga skattemedel för att göra oss beroende. Här är man världsmästare att skapa särlösningar som gör oss riktigt handikappade.

AR: Sverige är fantastiskt. Här förtröstar man oss om och om med att hänvisa till en framtid som alltjämt är lika långt borta. Under tiden begränsar man, stjäl man våra liv.

S: Förutom alla enskilda personer som ställer sig bakom marschen och alla de snart fyra tusen personer som skrivit på namninsamlingen har fler än 80 organisationer och företag som representerar mer än 600.000 personer ställt sig bakom marschens krav. Trots detta är frågan inte viktig nog för massmedia. Med något enstaka undantag bemöter media marschen, de deltagande personerna och kraven på att förbjuda diskriminering med tystnad.

På hemsidans klotterplank kopierar en mamma in insändaren hon skickat till DN. ”Står det något om Tillgänglighetsmarschen i DN mamma?” Det är hennes tolvårige rörelsehindrade son som frågar. ”Nej här står bara om ”Hundens dag” svarade jag. De har gått från Kungsträdgården till Humlegården. Det är en bild på en hund och en pojke som har en rullstol. Det är hans servicehund, svarade jag. - Hm. Hundar är ju söta...., sa då min kloke son. Och jag såg vad han tänkte.”

Frågan hon ställer är ”Hur kunde DN välja bort tillgänglighetsmarschen?”

[bakgrund med trummor]

- Tillgänglighet är, för mig, att alla ska kunna göra samma sak om de vill. Man ska kunna välja vad man vill göra, vem som helst.

[trummor]

- Det är att ha möjlighet att ta sig in på samma ställen som alla andra och så, kunna delta i samhället.

[trummor]

- I grunden är det samma rättigheter till alla. Det handlar inte bara om fysisk tillgänglighet. Det handlar om social tillgänglighet också.

S: Tillgänglighet handlar inte endast om fysisk tillgänglighet. Och tillgänglighet till det demokratiska forum som våra massmedia ska utgöra kan knappast lagstiftas fram. DN och andra medier är fristående granskare av samhället och statsmakten. Om man väljer att skriva om servicehundar och ”Hundens dag” istället för krav på antidiskrimineringslagstiftning och Tillgänglighetsmarscher är det ett beslut och en prioritering som media har all rätt att göra. Men kanske kan det ses som en antydan om den status krav på rättigheter för personer med funktionshinder har i vårt samhälle. Krav som verkar anses opolitiska. Lagstiftning kan förbjuda det oönskade, en begränsad möjlighet förvisso. Men ändå, att genom lagen erkännas som en individ med lika rättigheter som andra är ett politiskt mål. Det är tydligt att personer som deltar i marschen ser kravet på tillgänglighet som politiskt. Varför är de här?

[olika röster från marschen]

- Det är för att jag vill ha en diskrimineringslag till stånd. Det handlar helt klart om mänskliga rättigheter, att man ska kunna ta del av allting i samhället. Att jag också ska kunna se på alla filmer eller kunna läsa alla tidningar eller. Ja det ska helt enkelt inte ha någon betydelse om man har ett funktionshinder. Man ska ha samma möjligheter ändå.

- Hur känns det att vara här i dag?

- Jag tycker det känns bra. Kul att det är så mycket folk här som det är.

- Vad är tillgänglighet för dig?

- Det är ju att kunna ha tillgång till allting, att kunna ta mig vart jag vill. Kanske också att kunna ta vilket jobb som helst faktiskt.

- Vilken del av Sverige kommer du från?

- Jag kommer från Uppsala.

[olika röster från marschen]

- Jag vill ha till stånd en antidiskrimineringslagstiftning. Jag vill kunna ta del av samhället precis som alla andra. I allt för många fall stängs man tyvärr ute som funktionshindrad. Då vill jag på det här sättet verkligen understryka mitt deltagande i kampen för att få till stånd en antidiskrimineringslagstiftning.

- Hur känns det att vara här idag?

- Det känns väldigt roligt och spännande.

- Vilken del av Sverige kommer du ifrån?

- jag kommer från Luleå.

S: Trots svårigheter att ta sig fram i vårt samhälle, otillgänglig kollektivtrafik, och hinder av andra slag har personer från hela Sverige samlats i Stockholm denna augustidag.

[Joel Granström sjunger ”Det är bara falska och tomma löften.”]

- Jag kommer från Skåne. Bromölla.

[Joel Granström sjunger ”Varför måste vi alltid vänta. Mitt tålamod har tagit slut.”]

- Umeå.

[Joel Granström sjunger ”Vi måste höja våra huven. Vi måste samla våran kraft. Vi måste visa våran ilska.”]

- Jag kommer från Halmstad.

[Joel Granström sjunger ”Vi ska spränga era trappor och krossa eran mur”

S: Tillgänglighet för personer med funktionshinder verkar inte vara någon politisk fråga. I alla fall inte av sådan prioritet att ett krav på lagstiftning med förbud mot otillgänglighet mottas med ovationer. USA, Australien, Storbritannien och Sydafrika har alla infört lagar som på olika sätt förbjuder otillgänglighet. I Sverige utreds frågan. Under tiden har riksdag och regering beslutat att Sverige ska vara tillgängligt 2010. Personerna bakom tillgänglighetsmarschens krav på en lag med diskrimineringsförbud och sanktioner mot överträdelser tror inte att detta kommer att förverkligas utan en sådan lagstiftning. De tror inte det räcker med till intet förpliktigande politiska förklaringar.

S: Det var inte bara massmedia som uteblev från marschen. Också politikerna verkar ha andra prioriteringar. Statsminister Göran Persson var inbjuden att motta namninsamlingen vid Mynttorget. Men liksom förra året närvarade han symboliskt genom ett fotografi placerat i rullstol. Jonas Franksson agerade därför stand-in för landets statsminister och de svar han gav i sin roll som politikerrepresentant var ett exempel på den misstro personer med funktionshinder har till politikernas vilja att förändra samhällets spelregler och skapa lika villkor.

[Jonas agerar stand-in för Göran P)

- Har du något ytterligare som du skulle vilja framföra till människor som är upprörda och arga, och vill ha en antidiskrimineringslag som förbjuder otillgänglighet, här i dag?

- Ja det är ju bra när människor engagerar sig. Speciellt så är det så härligt väder idag och det är ju onödigt att hänga läpp när det är så här fint väder. Men vi gör vad vi kan och återkommer i ärendet ungefär tvåtusentjugo.

- Tack Göran.

[Synliga sjunger]

Och det är bra att jag drivs av frustration. Jag har betalt min skatt i mången generation. Det är allt svårare att se en möjlighet. Nu är min tillvaro ett slimmat sparpaket.

S: Det här programmet spelades in under en varm lördagseftermiddag i augusti 2004 i Stockholm. En eftermiddag när ovanligt många personer med funktionshinder var synliga på stadens gator. En dag när tillgänglighet och delaktighet till samhället för alla stod på agendan. En mindre vanlig dag.

[talkörer med bakgrund av trummor]

- Tillgänglighet är en rättighet!

- Tillgänglighet är en rättighet!

- Tillgänglighet är en rättighet!

- Tillgänglighet är en rättighet!

- Å kom igen nu! Vad vill vi ha?

- Tillgänglighet!

- Å vad vill vi ha?

- Tillgänglighet!

- När vill vi ha det?

- Nu!

- När vill vi ha det?

- Nu!

- När, när när?

- Nui! Nu! Nu!

[bil som tutat, folk som skriker]

S: Du har lyssnat på ”Tillgänglighet! Nu!”. I programmet deltog marschdeltagare och arrangörer. För musiken stod Joel Granström och Synliga som spelade på scenen vid Mynttorget. Farhad Jahanmahan gjorde intervjuerna. Susanne Berg redigerade. Radio Independent Living hittar du på www.independentliving.org

Deltagare:
Marschdeltagare och arrangörer.
Musik:
Joel Granström och Synliga.
Intervjuer och resesearch:
Farhad Jahanmahan och Susanne Berg.

 

Har du några synpunkter på det här eller något av våra andra program eller vill du tipsa oss om något vi borde göra reportage om? Hör av dig! Mejla eller ring Finn Hellman: finn.hellman@independentliving.org, tfn: 08 506 22 193.

Swedish