Den 13 januari 2026 genomförde projektet Mitt liv mitt val på Independent Living Insitute en utbildning om beslutsstöd. Det handlar om rätten att bestämma själv och stöd att ta beslut. Två forskare från olika ämnen berättade om vad de tycker att beslutsstöd är och hur beslutsstöd kan bli bättre.
Projektledaren för Mitt liv mitt val, Tiina Nummi-Södergren, berättade först om projektet som utvecklar och testar nya modeller för beslutsstöd med inspiration från Australien, Kanada och Norge. Projektets studiecirklar diskuterar vem, eller vilka, som bestämmer i våra liv och vår rättighet att själv bestämma över vårt eget liv. Projektet ska testa metoden beslutsstödsgrupp med minst fem personer kring någon som behöver stöd i sitt beslutsfattande. Det kan vara assistenter, anhöriga eller vänner.
Thomas Strandberg, professor i socialt arbete vid Örebro universitet, berättade om sin väg från socialarbetare till professor. Han har forskat om rehabilitering och omställningsprocesser efter förvärvad hjärnskada, förändringar i välfärd och förtroendet för myndigheter, arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar. Det forskningsprojekt som Thomas presenterade på utbildningen var PYC (Parenting young children) om beslutsstöd till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning eller kognitiva svårigheter. Dessa föräldrar ges inte alltid det stöd som de behöver.
Projektet utvärderar föräldraförmåga och barns mående genom frågeformulär och Intervjuer med barn. Stöd av bilder och dagcirkel underlättar. Viktigt att föräldrarna känner tillit till Socialtjänsten som ger stödet enligt SoL. Preliminära resultat visar positiva förändringar och ökad föräldrakompetens. Frågor ställdes om hur mål formuleras och valfrihet kontra rätten att kontrollera hur valen görs. Socialarbetares makt att omhänderta barn togs upp. Ibland måste gränser sättas för stödinsatser.
Niklas Altermark, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, berättade om sin forskning om hur makt utövas över personer med normbrytande funktionalitet och sjuka. Särskilt finns utmaningar i gruppbostäder där idealen om självbestämmande och deltagande inte förverkligas i praktiken. Det finns en klyfta mellan rättsliga värderingar och faktiska aktiviteter. Personal ser ofta människor med funktionsnedsättningar som oförmögna att fatta självständiga beslut. Niklas tog även upp sin forskning om åtstramningspolitik och hur det påverkar människors vardag och självbild. Frågor ställdes om balansen mellan autonomi och assistans. Beslut fattas i sociala sammanhang med en maktdynamik, särskilt i gruppbostäder.
Mari Siilsalu, jurist i projektet Mitt liv mitt val, förklarade begreppet beslutsstöd och skilde det från ”stöd för beslutsfattande”. Det motsvarar supported decision-making i Allmän kommentar till artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige behöver gå från ersättande beslutsfattande – exempelvis förvaltare – mot formella beslutsverktyg med mer stödjande strategier. Beslutsstöd ska säkerställa lika tillgång till beslutsfattande för personer med funktionsnedsättning, utan att höja ribban för alla beslutsfattare. Det behövs lämpligt stöd för att göra det möjligt för enskilda att fatta välgrundade beslut i olika livssituationer, inklusive tillgång till information och analys av komplexa uppgifter.
Moderator för utbildningen var Emil Erdtman, verksamhetsledare på ILI. Dagen betonade utmaningar och komplexitet i att ge beslutsstöd till personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Deltagarna diskuterade behovet av att anpassa metoder och tillvägagångssätt från andra länder, till exempel Australien, för att passa svenska samhällsstrukturer och välfärdssystem. Stöd måste vara tillgängliga och effektiva. Samtidigt ser vi hur åtstramningar av den svenska välfärdsstaten får effekter på utsatta grupper.