Sammanfattning av forskningsresultat
Tillfredsställelse med livet hos personer med fysiska funktionshinder:
Förhållandet mellan personlig assistans, funktionsnedsättning och funktionshinder

Av Margaret A. Nosek, PhD, Marcus J. Fuhrer, PhD, Carol G. Potter, RhD

In English

ILRU:s forsknings- och träningscenter för Independent Living vid Institutet för rehabilitering och forskning och institutionen för fysisk medicin och rehabilitering (The ILRU Research and Training Center on Independent Living at The Institute for Rehabilitation and Research and the Department of Physical Medicine and Rehabilitation), Baylor College of Medicine, Houston, TX 77030; Nationella centret för forskning om medicinsk rehabilitering, (National Center for Medical Rehabilitation Research), Nationella institutet för barnhälsa och mänsklig utveckling (National Institute of Child Health and Human Development), Nationella instituten för hälsa (National Institutes of Health), Bethesda, MD 20892; Avdelningen för rehabiliteringsrådgivning, Universitetet i Georgia i Athens, (Division of Rehabilitation Counseling, University of Georgia at Athens), Athens, GA 30601

Sponsor: Nationella institutet för forskning om funktionshinder och rehabilitering (National Institute on Disability and Rehabilitation Research), Washington, DC 20202

Syfte

De flesta tillgängliga studier visar att personer med kroniska fysiska begränsningar skattar sin tillfredsställelse med livet något lägre än individer utan dessa begränsningar. För att förstå hur kroniska fysiska tillstånd påverkar tillfredsställelsen med livet avser denna undersökning att kartlägga möjliga kompenserande faktorer som förknippas med dessa tillstånd och med tillfredsställelsen med livet. Tre möjliga kompenserande faktorer undersöktes: 1) graden av funktionsnedsättning, 2) graden av funktionshinder och 3) egen skattning av den personliga assistansens lämplighet.

Genomförande

Personal från åtta Independent Living-center i den federala Region VI rekryterade deltagare till undersökningen och delade ut en samling enkäter. Enkäterna omfattade demografi, ett tillfredsställelseindex för personlig assistans (Personal Assistance Satisfaction Index), en mätskala för att uppskatta funktionsnedsättningar (the Arthritis Impact Measurement Scale), en metod för att bedöma funktionshinder (the Craig Handicap Assessment and Reporting Technique) och ett index för tillfredsställelse med livet (Life Satisfaction Index-A). Omkring 81 procent av deltagarna skickade in sina enkäter och deltog i telefonintervjuer. En grupp på 45 svarspersoner använde sig av personlig assistans. Dataanalysen är fullständig.

Resultat

Den egna skattningen av lämpligheten i den personliga assistansen när det gällde tillgång, kvalitet, vårdtagarens inflytande och kostnader befanns vara en viktig faktor för graden av tillfredsställelse med livet hos personer med svåra funktionshinder. Uppskattningen av den personliga assistansen var inte relaterad till om assistansen erhölls genom en institutionell vårdgivare eller om den erbjöds mot betalning eller var gratis. Tillfredsställelse med livet hade ett positivt samband med social integrering och sysselsättning, två mått på funktionshinder. Tillfredsställelse med livet hade emellertid inte något signifikant samband med hur svårt det fysiska funktionshindret var. Medan begränsningar i den fysiska eller sociala omgivningen betingade av funktionshindret hade en negativ inverkan på tillfredsställelsen med livet hade funktionshinder liten inverkan. Personer som kunde röra sig i hemmet och i samhället och som hade yrkesmässiga intressen och fritidssysselsättningar var i allmänhet tillfredsställda med sina liv. Dessa resultat tyder på att tillfredsställelse med personlig assistans gynnsamt inverkar på tillfredsställelsen med livet, en effekt som är förhållandevis stabil oberoende av graden av funktionsnedsättningen.

© ILRU Research and Training Center on Independent Living