Independent Living Institute www.independentliving.org


Aktuella finansieringsstrategier för
byråer/organ som arbetar för
utveckling och social förändring

från Independent Living World Summit, Washington, D.C., 1999



Inledning

Konferensens sista dag hade två målsättningar 1) att ge deltagare möjlighet att ta del av de amerikanska och internationella finansieringskällor som har understött Independent Living initiativ och projekt och 2) att diskutera de olika typer av bidragsgivare som för närvarande stöder Independent Living. Dessutom sammanställdes rekommendationer om hur man får tillgång till fler finansiärer samt hur den existerande finansieringen ska kunna utökas.


Byråer och organisationer baserade i USA

Förste talare var Janet Allem från United States for International Development (USAID). När ett förslag förbereds är det viktigt att dess målsättning överensstämmer med finansiärens målsättning och att målsättningarna är tydligt formulerade. Det är också viktigt att metoder för uppföljning är tydligt uttalade. Hon underströk vikten av ekonomisk ansvarighet och behovet av en plan som visar hur projektet i längden kan bli ekonomiskt självbärande. Avslutningsvis sa Allem att USAID fortfarande inte ger tillräckligt med bidrag till projekt som inriktar sig på personer med funktionsnedsättning, utan fortsätter att verka för förebyggande åtgärder genom sitt mor/barn hälsoprojekt, samt genom att ge bidrag till enkel rehabiliterings åtgärde som till exempel prothesis för krigsskadade.

Allem pratade om följande projekt vilka fortfarande får bidrag: 1) Den egyptiska avdelningen ger bidrag till Rehabiliterings Sjukhuset i Alexandria för kompetensutveckling. 2) I Guatemala arbetar byrån med två organisationer för att stärka handikapplagstiftningen, 3) USAID West Bank avdelningen ger the General Union of the Disabled bidrag för utbildning för att arbete för gruppens rättigheter (advocacy) och kompetensutveckling, 4) USAID Kenya bidrar med datorer och utbildning till personer som miste synen som en följd av bombningen av amerikanska ambassaden i Nairobi.

Sammanfattningsvis påpekade hon att personer med funktionsnedsättning ofta inkluderas av mer omfattande program som saknar ett specifikt handikapperspektiv, till exempel småföretagarprogram. Projekt för att stärka civilsamhället ger också utvecklingsmöjligheter för NGOs som arbetar med frågor som rör funktionshinder.

USAID ger tekniskt stöd till organisationer och stöder de i deras ansökningsskrivning och organsiationsplanering som syftar till oberoende. För mer information, kontakta Janet Allem på jallem@usaid.gov.

Nästa talare var David Levin representant för United States Information Agency. Han gav en kort översikt av byråns delaktighet vad gäller stöd till Independent Living. Färska exempel på detta är bland annat sponsringen av DPI World Council Meeting som hölls i Washington D.C 1996 och National Clearinghouse on Disability and Exchange, ett femårsprojekt leddes av Mobility International USA. The Clearinghouse ger råd till organisationer med ett internationellt utbyte om hur de kan utforma sina program/projekt så att tillgängligheten ökar och förmedlar kontakter för amerikanare med funktionsnedsättning som är intresserade av att studera, undervisa eller jobba som volontärer utomlands. Information om Clearinghouse kan fås via clearinghouse@miusa.org.

Förutom till initiativ som är specifikt relaterade till funktionsnedsättning ger USIA bidrag i form av Fulbright stipendium till amerikanska medborgare som vill studera utomlands, och bjuder in utländska studenter till USA för att de ska lära känna och utforska vetenskapliga och kulturella aspekter av det amerikanske samhället. På senare år har utdelningen av Fulbright stipendier ökat. Organisationsbidrag utgår också till amerikanska byråer som samarbetar med utländska aktörer för att finansiera gräsrots utbyten mellan medborgare som arbetar inom områden som : lag, media och konflikthantering. För mer information om vilka program som USIA erbjuder, kontakta David Levin på dlevin@usia.gov eller besök deras hemsida www.usia.gov.

Den sista talaren var Stephanie Gotleib, representant för Ashoka Foundation. Ashoka arbetar i 33 länder i Latin Amerika, Asien, Centraleuropa och Afrika. Istället för att understödja hela projekt investerar Ashoka i individer, de ger tre års stipendier som ger ekonomiskt och annat stöd till "sociala entreprenörer". Ashoka har utvecklat kriterier för att mäta huruvida personer som investerar sin energi i samhällsförändring också mäter upp till deras krav. Ett antal av de som Ashoka valt ut som sociala entreprenörer har varit personer med funktionsnedsättning som arbetat för förändring i sina närsamhällen, och en del av dem fick ekonomiskt stöd för att kunna komma till det här mötet. För mer information besök hemsidan www.socialchange.net eller www.ashoka.org.

Efter dessa presentationer diskuterade deltagarna de många olika mekanismer som används för att finansiera IL på olika håll i världen.


Andra Internationella byråer

En del organisationer mottog sina första bidrag för Independent Living aktiviteter via FN som del av International Year of Disabled Persons (det internationella året för personer med funktionsnedsättning 1981). 1980 satte FN upp The Trust Fund for Disabled Persons och sedan dess har enheten stött många projekt till stöd för FN:s år för personer med funktionsnedsättning och senare FN:s Decade of Disabled Persons (decennium för personer med funktionsnedsättning). Fonden har minskat sedan decenniets slut men fortsätter att stödja småskaliga projekt i syd. InterAmerican Development bank har finansierat projekt i både Karribien och i Centralamerika. Försök att övertyga både IBD och Världsbanken att stödja Independent Living projekt har hittills rönt föga framgång.


Finansieringssätt i olika länder

I Bosnien börjar handikapporganisationer gå samman med internationella organisationer för att utveckla långsiktiga hållbara projekt. Handikapp-relaterad finansiering har först och främst betalats ut vid nödsituationer och har varit mycket kortsiktigt. För närvarande finansierar Threshhold, en finsk organisation, små projekt som stöder bosnier med funktionsnedsättning.

Ett av hindren för finansieringen av IL projekt i Malawi är att funktionsnedsättning inte ses som en fråga om mänskliga rättigheter, men som en välgörenhetsfråga. Alla bidrag/fonder och så vidare som går till att stärka personer med funktionsnedsättning genereras av de själva medan regeringen fortsätter att dela ut pengar till välgörenhetsorgansiationer som inte arbetar för att stärka personer med funktionsnedsättning.

I Kambodja har handikapporganisationer tillskansat sig en del bidrag genom att samarbeta med andra små grupper och tillsammans fullfölja projekt från biståndsorgansationer. En del Independent Living initiativ finansieras av den finska regeringen genom biståndsorganet FINNIDA.

För ett antal år sedan var det vanligt i Brasilien att medlemmar av sociala och idrotts organisationer av personer med funktionsnedsättning sålde lotter, godis och hantverk. Målet för dessa inkomstgenererande projekt var att bidra till medlemmarnas familjeförsörjningen.

På sent 80-tal började Centro de Vida Independente i Rio De Janeiro, det första Independent Living centret som grundades utanför den industrialiserade världen, erbjuda kurser att förbereder personer med funktionsnedsättning för arbetsmarknaden och använde de administrativa avgifterna till att finansiera ILs kärnverksamhet. CVI i Rio har utvecklat ett omfattande yrkesförberedande program som förbereder personer med funktionsnedsättning för arbetsmarknaden. På det sättet erbjuder CVI tjänster som i mer välmående samhällen skulle tillhandahållas av rehabiliteringscenter och en statligt finansierad socialtjänst. Den här modellens framgång har inspirerat en tillväxt under 1990-talet, nu finns 15 ILcenter i hela landet.

I Sverige finns för tillfället åtta kooperativ för brukare av personlig assistans som administrerar det statligt finansierade PASprogrammet. Tillgång till PAS i kombination med antidiskrimineringslagstiftning och "accessibility initiatives" ses som ILs stöttepelare. Modellen visar på hur en enhet som styrs av personer med funktionsnedsättning kan få behörighet till statligt subventionerade tjänster. På samma sätt som i Brasilen lägger man den administrativa avgiften som kooperativet tar ut på personalomkostander och ett ökat tjänsteutbud.

De flesta ickestatliga organisationerna i Vietnam lägger sin energi på tillgången till grundläggande medicinska, rehabiliterings- och utbildningstjänster för att underlätta för personer med funktionsnedsättning, en ofta mycket isolerad grupp i det vietnamesiska samhället, att delta i en familjebaserad ekonomi. Stöd till Independent Living orienterade grupper finns inte än men nyligen har vissa försök gjorts för att ge jobb till personer med funktionsnedsättning inom den utländskt understödda rullstolsproduktionen.

I USA öppnades de första ILcentren på sent 70-tal i och med antagningen av Title VII av Rehabiliteringslagen 1978, delvis finansierade av staten. Under 1980- och 90-talen ledde tillgången på federalt och annat stöd till grundandet av mer än 300 center i alla 50 delstater.

Medan detta federala understöd möjliggjorde en ökning i antal center anser en del att den utvecklingen också medförde att IL förlorade en del av sitt gräsrotsperspektiv och följaktligen kom längre ifrån handikapprörelsen. Många Independent Living center har inte längre kapacitet att erbjuda tjänster som syftar till att arbeta för gruppens rättigheter eller samhällsutveckling eftersom den federala/statliga understödet begränsar centren till ett mer mätbart resultatinriktat arbete. Istället för att definiera närsamhällets behov nerifrån och upp pressas IL center av de federala mandatens prioriteringar och processer.

Guatemala har tillskansat sig bidrag från privata amerikanska fonder/stiftelser, som till exempel Kellogg foundation, för att säkra finansiering för utrustning. Genom att bilda nätverk med lokala ledare, som till exempel borgmästaren, har man fått materiellt stöd i form av avgiftsfria lokaler. Annat ekonomiskt stöd har man funnit genom att anlägga ett entreprenörsperspektiv, till exempel har man utvecklat idén om att öppna underutvecklade områden för turism.

Många länder kämpar med det faktum att finansiärer vill ha snabba resultat, trots att erfarenheten säger oss att det krävs förberedelser och utbildning över en längre period innan resultaten kan skördas.

I Tyskland har institutionerna lytt under stora socialutvecklingsbyråer och det har varit svårt för gräsrotsorganisationer att skapa en offentlig identitet vilken kan ge ekonomiskt och annat stöd. På senare tid har gräsrots organisationer dock börjat använda sig av media på ett effektivt sätt för att etablera en egen identitet och får nu mer ekonomiskt stöd än tidigare.

I Ryssland har behoven för personer med funktionsnedsättning under största delen av detta århundrade setts som statens åtagande, ett resultat av detta är att det varken fanns välgörenhetsorganisationer eller Independent Living organisationer som bestod av personer med funktionsnedsättning. Efter Sovjets kollaps 1990 konfronterades personer med funktionsnedsättning med både upphörandet av statligt understödda tjänster och de första riktiga möjligheterna till självorganisering. Sedan dess har både amerikanska och kanadensiska biståndsorgan stött All-Russian Society of Disabled Persons och andra mindre lokala grupper i deras försök att skapa en Independent Living profil, i deras arbete med att nå ut med utbildning och småföretagande. Vad gäller USA delades små bidrag ut till inhemska Independent Living organisationer, inklusive the World Institute on Disability and Whirlwind Wheelchairs International för att ge ledsagning och utbildning till ryska grupper. 1995 antogs lagen om Socialt skydd av personer med funktionsnedsättning vilken fastslog att stöd måste ges till handikapporganisationer, till dags dato har lagen dock inte tillämpats i någon vidare utsträckning.

Under apartheid i Sydafrika var handikappbidragen fyra gånger högre för vita än för svarta. 1981 satte organisationen Self-Help Association of Paraplegics i Soweto upp en fabrik som främst anställde personer med funktionsnedsättning. De första trettio arbetarna fick under fabrikens första sex månader enbart transport till och från arbetet och ett mål mat om dagen som betalning.

Strategier för att öka finansiering för Independent Living Program och projekt:

  1. Utforma medvetandehöjande program med syftet att utbilda donatorer i att funktionsnedsättning är en mänsklig rättighetsfråga till skillnad från enbart en medicinsk fråga.

  2. Förbättra hållbarheten hos de program för funktionsnedsättning som finns i tredje världen genom att utveckla partnerskap mellan grupper som består av och arbetar för personer med funktionsnedsättning och andra grupper som arbetar för en samhällsförändring.

  3. Eftersom många biståndsorgan (CIDA; SIDA, JICA, FINNIDA) har haft IL-orienterade projekt och policy sedan tidigt 80-tal borde en löpande strategi utarbetas för samarbete mellan dessa organ där de kan utbyta strategier och erfarenheter med varandra och dela med sig av erfarenheter till andra biståndsorgan som är intresserade i IL program och projekt. Samarbetet skulle också involvera NGOs som har erfarenhet av att tillämpa IL-orrienterade projekt i andra länder så att alla kan dra nytta och lära sig av denna process.

  4. Majoriteten av den externa finansieringen som är relaterad till funktionsnedsättning som ges till fattiga länder öronmärks till projekt av förebyggande natur och redan etablerade välgörenhetsorgansationer och når därför sällan gräsrotsorganisationer för och av personer med funktionsnedsättning. Ett sätt att öka flödet av pengar till IL-orienterad verksamhet vore att öronmärka en bestämd procent av biståndsorganens totala budget. Ett annat sätt som visat sig vara effektivt i att öka stödet till kvinnor i utvecklingsprojekt har varit att kräva att varje projektbudget inkluderar projekt som har direkt nytta för kvinnor.

  5. I givarländerna finns idag ett ökande antal organisationer som arbetar med funktionsnedsättning som sitter inne med 15-20 års praktisk erfarenhet av att samarbeta med regeringar, handikapporganisationer och andra insitutioner i utvecklingsländer/tredje världen. De har nu ackumulerat färdigheter, erfarenheter och internationella utvecklingsstrategier, vilket utgör en unik kunskapsbas som borde delas med kommande ledare för personer med funktionsnedsättning i andra delar av världen.

Summit innehåll