Specialisterna för förebyggande av övergrepp
- Att förmedla känslomässigt ansvarsfulla värderingar för omvårdnad hos vårdpersonal och arbetsledare

av Roger MacNamara

In English

Specialisterna för förebyggande av övergrepp - Att förmedla känslomässigt ansvarsfulla värderingar för omvårdnad hos vårdpersonal och arbetsledare

Abuse Prevention Specialists erbjuder seminarier och litteratur som kan intressera er. Om jag får vara så djärv att föreslå att ni skickar mig era bästa medarbetare, dem som ni betraktar som de viktigaste agenterna för förändring nu och framöver, så ska jag försäkra mig om

1. Att de känner till fenomenet övergrepp och anledningarna till att övergrepp förekommer

2. Problemets personliga och organisatoriska dimensioner

3. Hur man bedömer omvårdnadsmiljön

4. Hur man lär ut känslomässigt ansvarsfull omvårdnad

* Vi vet vad god omvårdnad innebär och vi måste lära ut, känna igen och belöna den.

* Vi vet vad dålig omvårdnad innebär och vi måste stoppa den så fort den upptäcks, inte senare, och inte genom ett PM eller möte, utan precis då den inträffar, så att alla kan se det.

Den senare rekommendationen kräver att varje vårdgivare genomsyras av ett åtagande att utrota alla former av förmynderi och att ständigt övervaka och bedöma omvårdnadsmiljöns kvalitet i varje vårdinrättning.

Om vi betraktar övergrepp som ett allvarligt problem och en ständig frestelse för anställda som är trötta, frustrerade eller på fel plats i omvårdnadsorganisationen, varför väntar då så många chefer på att övergreppet ska inträffa innan de agerar i eget intresse? Kan förseningen vara en följd av felaktiga prioriteringar? Vilken är vår viktigaste uppgift? Kvalitet i omvårdnaden? Plussiffror i balansräkningen? Förmedlingens integritet och rykte? Uppdragets karaktär? En konsekvent och sammanhållen organisation? Ett fall av övergrepp medför problem i alla ovannämnda fall. Det finns en annan förklaring. Chefer tenderar att betrakta övergrepp som en policyfråga. Det är alldeles avgjort inte en policyfråga. Det är ett dilemma. Vi har gjort övergrepp till ett problem i den direkta vården, med resultatet att vi får allt färre rapporter om övergrepp och vanvård. Denna bristande kommunikation är en följd av splittrade lojaliteter och vanligt agg, känslor som inte låter sig styras av administrationens auktoritet, paroller, uttalanden om uppdragets karaktär eller några timmars utbildning. Delstater över hela nationen kräver att vårdinrättningar erbjuder sina anställda utbildning i hur man förebygger övergrepp.

Detta är policyn:

1. Räkna till tio innan du svarar ilsket

2. Sök hjälp när du behöver den.

3. Rapportera alla händelser av ovänligt uppträdande, försummelser eller ovanliga eller obalanserade svar hos dina arbetskamrater

Detta är inte utbildning i att förebygga övergrepp, och broschyrer, diskussioner och rollspel är oviktiga utsmyckningar. Övergrepp är ett problem för organisationen, inte ett problem i den direkta vården. Det finns ett tydligt samband mellan övergrepp och vårdens praktiska genomförande för vårdtagaren. Övergrepp smittar av sig, känslomässigt ansvarsfull omvårdnad förebygger övergrepp. Följaktligen är målet för förebyggande av övergrepp att lära ut känslomässigt ansvarsfull omvårdnad till hela organisationen, på alla nivåer och till varje anställd. Ingenting annat fungerar.

Vi har rätt när vi säger att omvårdnad är vänligare och mjukare i dagens situation, men vänlighet och mjukhet försvinner när man är uttröttad, när värderingar och uppfattningar urholkas och när man frestas att agera enligt sin uppblossande ilska. Man förebygger inte övergrepp genom en starkare dos av policy eller ens genom att vädja till den anställdes höga värderingar. För att minska risken för vanvård måste vi avlägsna alla typer av förmynderi. Övergrepp förebyggs bäst genom dess motsats, god omvårdnad. Begreppet god är emellertid vagt och relativt. Känslomässigt ansvarsfull omvårdnad kan definieras, exemplifieras, läras ut och utvärderas.

Den mest förvirrande och oroande egenskapen i övergreppen är dess grymma fortlevande. Under de senaste trettio åren har mycket förändrats utom fortlevandet av vad vi felaktigt uppfattat som tillfällig misshandel och vanvård. Det benämns övergrepp mot utsatta personer. De anställda ser det inte alltid så. De vet att övergrepp är fel. De vet att de kan förlora jobbet och till och med riskera att bli straffade enligt lagen. Men … övergreppen fortsätter. Vi måste erkänna att de är en grundläggande realitet. Om kunder, konsumenter, patienter, utsatta personer inte är säkra hos den omvårdnadspersonal som vi rekryterar, utbildar, leder och utvärderar är det vårt fel.

Det kan vara svårt att övertyga ledningen om att krishantering inte är dess mest krävande uppgift. Den verkliga utmaningen ligger inte i att få X konsumenter + Y personal i Z omgivningar att bli livskvalitet. Y är detsamma som livskvalitet för våra mest krävande vårdtagare. Först då vårdgivaren inser, att den viktigaste intellektuella och administrativa uppgiften är att skapa kvalitet hos personalen, kommer återkommande problem, särskilt övergrepp, att försvinna.

Vi kan förblindas av våra övertygelser Administrativa chefer hävdar alltid att de har utmärkt personal, som får god praktisk utbildning, som utvärderas enligt kompetensbaserade system och som står under direkt överinseende. Vi kan höra vaga antydningar om "annat inflytande" och då och då ett medgivande om att förmedlingens prioriteringar inte delas av alla inom organisationen. Vi anser att det finns en grundläggande strategi för övergreppsdilemmat. Hela organisationen måste omfatta gemensamma principer som innebär att människan alltid kommer i första hand, som vårdtagare eller som anställd. Dessa principer måste genomsyra det dagliga bemötandet, toleransen och strategierna för stöd och får aldrig förflackas, ruckas på eller ignoreras. Det finns ett riktigt och ett felaktigt sätt att behandla och reagera på varandra och det riktiga sättet måste förmedlas som förhållningssätt inom organisationen och mellan dess medlemmar. Detta är inte filosofi. Det är inte poesi. Detta är ett verklighetsförankrat tänkande som kan bli en levande verklighet.

Utbildning kan bli en gimmick som vi använder oss av för att övertyga oss om att vi har hjälpt anställda eller vårdtagare att motsvara våra förväntningar. Vi måste undervisa våra anställda och vårdtagare, inte utbilda dem. Vi behöver undervisa dem om mänskliga känslor, mänskliga problem och om hur upplysta personer försöker lösa sina problem. Varje organisation måste ha en kärna av personer som ständigt övervakar omvårdnadsmiljöns kvalitet; de anställdas reaktioner på vårdtagarna och vårdtagarnas reaktioner på de anställda. Principerna för uppträdande i direkt omvårdnad måste iakttas, förstås och respekteras. Avvikelser från principerna måste omedelbart stoppas. Vi får inte vänta tills de anställda ber oss hjälpa dem att förstå vad som sker mellan dem och vårdtagarna. Avancerade studier i förebyggande av övergrepp finns tillgängliga för chefer, arbetsledare, juridiska experter, kvalitetssäkringsspe-cialister, vårdplanerare, som kan tillämpa dem närhelst en vårdtagare erbjuds service.

Nya instrument för gamla problem Vårdgivare har redan nu instrument för kvalitetskontroll, men med olika mellanrum skapar de nya organisationsinstrument. Cheferna kan förnya eller undervisa sina organisationer i känslomässigt ansvarsfull omvårdnad, hela organisationen uppifrån och ner, nybörjare och erfarna, arbetsledare och vårdplanerare, sekreterare och behaviorist, tjänsteman och den sist anställde till nattskiftet. Övergrepp är ett tvådimensionellt problem. En samverkan mellan personella och organisatoriska krafter. Då vi vet detta måste vi agera på båda hållen. Låt mig specificera. Hur kan utbildning besegra impulsen för ilska, speciellt när den arge anställde anser att han eller hon följer naturens ordning. Antar vi att det räcker med att säga åt dem att de måste uppträda annorlunda på jobbet än de gör hemma. Impulsen för ilska utlöser ett övergrepp, när en välkänt förlopp upprepas i vårdmiljön.

1. De anställda upplyses om att straff inte är tillåtna på arbetsplatsen eftersom man har hand om "speciella människor", men de anställda tror att vårdtagarna uppför sig illa för att det inte blir några följder av oacceptabelt uppträdande.

2. Alltså tror inte de anställda på vad de har fått höra (undervisats om) utan följer policyn för att de varnats för avsked i annat fall.

3. Anställda som är i konflikt med sina egna värderingar är lätta offer för vredesutbrott.

Jag har ägnat en livstid åt studier av administrativa lösningar på övergrepp. Till skillnad från framstegen i servicemetodik har förmynderiet i realiteten stelnat i omvårdnadsmiljön. Känslomässigt ansvarsfull omvårdnad kan tränga ut gamla (och nyare) uppfattningar, när man undervisar de anställda om mänskliga känslor och uppträdande, särskilt deras egna. Mina medarbetare och jag har utarbetat strategier för att förebygga övergrepp, som genast kan inkorporeras i den organisatoriska strukturen utan extra kostnader. Dessa strategier kräver tanke, ansträngning, koncentration, tid (inte pengar) och en absolut nödvändig förutsättning: LEDNINGENS BESLUTSAMHET.

Abuse Prevention Specialists' guide för bedömning av anställdas uppträdande. Detta är en annorlunda guide för bedömning av uppträdande. Den skiljer mellan bra och dålig direkt omvårdnad. Den inleds med en introduktionsbeskrivning som tar upp de undersökningar vi genomför på män och kvinnor och bristen på samband med de anställdas bedömningar. Därefter kommer en serie utvärderingsinstrument med frågor som leder bedömaren rätt i bedömningarna om kvaliteten hos vårdnadsgivaren och dennes insikter i omvårdnadskunskap.

Observation av potentiellt goda omvårdnadsmiljöer Läkare rekommenderar årliga läkarundersökningar som god förebyggande vård. Gör vi detsamma för våra omvårdnadsmiljöer? Sunda omvårdnadsmiljöer kan bara bibehållas genom ständig vaksamhet. Att observera en omvårdnadsmiljö kan förebygga en "smygande" avhumanisering. Liksom Förmedlandet innehåller Observationen utvärderingsinstrument med verklighetsbaserade frågor som leder utvärderaren till det centrala i omvårdnadspraktiken. Jag skulle vilja berätta om några av våra insikter för er: Det finns ett tydligt samband mellan övergrepp och vårdens praktiska genomförande för vårdtagaren. Övergrepp smittar av sig, känslomässigt ansvarsfull omvårdnad förebygger övergrepp. Följaktligen är målet för förebyggande av övergrepp att lära ut känslomässigt ansvarsfull omvårdnad till hela organisationen, på alla nivåer och till varje anställd. Ingenting annat fungerar.

1. De anställda upplyses om att straff inte är tillåtna på arbetsplatsen eftersom man har hand om "speciella människor" , men i hemlighet tror de anställda att vårdtagarna uppför sig illa för att det inte blir några följder av oacceptabelt uppträdande.

2. Därför tror inte de anställda alltid på vad de har fått höra (undervisats om) utan följer policyn för att de varnats för avsked i annat fall. Omvårdnad under självkontroll producerar stress.

3. Anställda som är i konflikt med sina egna värderingar är lätta offer för vredesutbrott och kan begå övergrepp.

4. När olika kulturer utvecklas hos vårdgivaren är ett troligt resultat en "organisations-glidning", där de anställda intar attityder och antar tillvägagångssätt som är motsatsen till känslomässigt ansvarsfull omvårdnad.

Frågorna som inte kan besvaras med hjälp ett förenklat betraktelsesätt av relationen mellan anställd och vårdtagare är:

a) Varför kommer de flesta rapporterna om övergrepp från nyanställda?

b) Varför tolererar anställda arbetskamrater som begår övergrepp?

Vi känner till vilka de utlösande anledningarna till övergrepp mot vårdtagarna är:

* Maktkamp

* Inadekvata svar till upprörda personer

* "Mallar för uppförande" som legitimerar konfrontationer.

* Otillräcklig, slarvig och dålig arbetsledning

Vad kan du göra? Undervisa din organisation i känslomässigt ansvarsfull omvårdnad, hela organisationen, uppifrån och ned, från nybörjaren till veteranen, arbetsledaren och vårdplaneraren, sekreteraren och behavioristen, administratören och den sist anställde till nattskiftet. Ingenting annat fungerar. Vi kan förutsäga övergrepp. Och om vi kan förutsäga dem kan vi förebygga dem.

Jag fick nyligen ett exemplar av den första rapporten som inlämnats av två av deltagarna i min kurs "Utbildning för dem som ska förebygga övergrepp" och jag kände mig som en stolt fader. Deras arbete för en systerinrättning var strålande och kommer att bidra till att man där kan undvika otrevliga problem. Varje deltagare fick utbildning i fem dagar, två handböcker och en omgång OH-bilder.

Kontakta Roger MacNamara noabuse@neca.com, at Abuse Prevention Specialists för att köpa följande litteratur:

The Abuse Prevention Monitor, lysande månatligt nyhetsbrev, $12,50

The Foremost Solution for the Abuse Problem: The Will to Manage

Not Knowingly Do Harm, $29,00

Management Foundations for Emotionally Responsible Care Giving, $10,00

Instilling Responsible Care Giving Values In Direct Care Staff & Supervisors Through Performance Appraisals, $30,00

Examining Care Giving Environments for Potential Contamination, $35,00

Freedom from Abuse & Creating Abuse-Free Care Giving Environments. Beställs hos förlaget Charles C. Thomas, Publishers - Springfield, IL