Eva Olofsson, Vänsterpartiet, ställer interpellationsfråga om § 9a till Äldre och Folkhälsominister Maria Larsson

I en interpellationsfråga kräver Eva Olofsson, Vänsterpartistisk ledamot i Socialutskottet, svar från Maria Larsson om regeringen avser att göra förändringar i §9a i LSS. Bakgrunden är de sedan 2007 förändrade behovsbedömningarna av grundläggande behov som gjort att allt fler förlorar sin personliga assistans. Assistanskoll kommer att följa upp svaret från Maria Larsson.

Nedan texten i Eva Olofssons interpellation:

Till statsrådet Maria Larsson (KD)

Det stora och akuta problemet när det gäller personlig assistans idag är den utveckling av Försäkringskassans bedömningar av begreppet "grundläggande behov" som påbörjats utan politiska beslut.

Försäkringskassans bedömningar har på senare år skärpts på ett orimligt sätt som inte står överensstämmelse med lagstiftningens intentioner. Detta inleddes 2007, men utvecklingen har sedan dess eskalerat och frågan har framförallt uppmärksammats under 2009 och 2010. Den nya linjen innebär att endast integritetskänsliga delar i de grundläggande behoven ska räknas när det ska avgöras om en persons grundläggande behov uppgår till minst tjugo timmar per vecka. Ett exempel som ofta nämns och tillämpas i verkligheten är att Försäkringskassan inte längre anser att det föreligger ett för assistansersättning grundläggande behov vid måltider i de fall man själv kan föra mat till munnen, även om ens funktionsnedsättning innebär att man inte själv kan skära, tillreda eller plocka fram maten. Ett annat exempel är att det inte räknas in i grundläggande behov att kunna tvätta sitt eget hår, utan Försäkringskassan räknar endast in assistansbehov vid toalettbesök och att kunna tvätta sig i övrigt vid bedömningen om ifall man kan sköta sin hygien.

De skärpta bedömningarna har lett till att många blivit av med sin assistansersättning och utvecklingen går allt snabbare. Under det första halvåret i år blev 143 personer av med sin assistansersättning, vilket är nästan lika mycket som under hela 2009. Takten var i augusti i år att 24 personer per månad blev av med sin assistansersättning, enligt Sveriges Radios Ekot.

För de personer som blir av med sin assistansersättning innebär det ofta inte något annat än en personlig katastrof. Möjligheterna att leva ett liv som andras begränsas påtagligt, trots uppenbara behov av assistans som hade tydligt stöd i lagen för bara några år sedan. Många görs beroende av anhöriga. Denna nya praxis stämmer inte överens med de åtaganden Sverige har enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Dessvärre har denna nya linje hos Försäkringskassan fått stöd i en dom i regeringsrätten. Därmed krävs lagändringar för att åtgärda problemen.

Min fråga till statsrådet Maria Larsson är:

Avser statsrådet vidta åtgärder för att skyndsamt göra förändringar i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade?


………………………………………

Eva Olofsson (V)