Independent Living Institute www.independentliving.org


Advocacy

från Independent Living World Summit, Washington, D.C., 1999



Sociala modeller accepterade

En av Independent Livingflosofns största bedrifter är ersättandet av den medicinska modellförklaringen av funktionsnedsättning som en individuell kamp för att förbättra sitt liv till en social förklaringsmodell där funktionsnedsättning/hinder ses som något som skapas av samhället och dess attityder samt de hinder som den infrastrukturen bjuder. Detta paradigmskifte har motiverat ledare för handikapprörelsen att påbörja en livslång kamp för rätten tll en miljö som ger personer med funktionsnedsättning full tillgång till samhället och möjlighet till delaktighet i sina samhällen. En av de viktigaste utmaningarna för ledarna inom handikapprörelsen är att upplysa och utbilda handikapporganisationernas medlemmar om den sociala förklaringsmodellen och orsakerna till deras oförmåga att delta som likvärdiga medlemmar i sina närsamhällen och motivera de att söka förändring.

Idag är det världsomspännande ledarskapet för handikapprörelsen helt enigt om att anta den sociala förklaringsmodellen som bas för Independent living filosofin. Men i vardagstal använder vi o ss inte av den förklaringsmodell en utan påtalar i stället de förändringar vi vill se i våra liv och i samhället. Ett typiskt exempel är till exempel en person med funktionsnedsättning som vill åka buss, komma in i en byggnad, gå i skolan eller skaffa ett jobb men som nte vet hur hon ska hävda och kämpa för sin rätt att göra dessa saker.

Nedan följer några åsikter från mötesdeltagare som visar på hur detta paradigmskifte på liknande sätt sker världen över.


Afrika: "I nästa årtusende i mitt land skulle jag vilja ha samma rättigheter som mina ickefunktionsnedsatta vänner vad gäller utbildning, arbete, färdmedel. Jag skulle vilja leva som personer utan funktionsnedsättning lever."

Kanada: "Funktionsnedsättning är inte ett medicinskt utan ett socialt problem. För personer med funktionsnedsättning är problemet alla "hinder", sociala, ekonomiska och psykiska, som inte tillåter de att delta i sina samhällen. För att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att leva självständigare måste vi stärka de så att de kan förändra situationen."

Korea: "Vi kan enas om att det finns fundamentala begrepp som vi delar: att ha möjlighet att välja, att ha makt över sitt eget liv (eng. empowerment) och att våra problem är sociala inte medicinska."

Östeuropa: "De sociala, ekonomiska och psykiska hinder som begränsar personer med funktionsnedsättning att delta till fullo i sina samhällen är en samhällsutmaning inte ett medicinskt problem.

Mötets deltagare bestod av ledare från olika handikapporganisationer och därför införstådda med den sociala förklaringsmodellen. De påtalade vikten av att organisera personer med funktionsnedsättning i sina hemländer för att kämpa för förändringar i sina egna liv och samhällen.

Då nästan all kunskap bland mötets deltagare om rättigheter kommer från personliga erfarenheter eller från utländska handikappledare, talade många om vikten av att utbilda handikapporganisationernas medlemmar i hur man slåss för sociala förändringar och lagförändringar. Deltagarna uttryckte ett behov av en praktisk läroplan för att utbilda personer med funktionsnedsättning i hur man för en effektiv kamp på lokal eller regeringsnivå, inklusive strategier för hur man vinner politikers och regeringsanställdas allians.

Handikappledare har länge märkt att deras framsteg vad gäller förändring av samhällspolicy ökar i takt med lagförändringar om diskriminering. Mötet menade därför att det är av yttersta vikt att främja ett deltagande för personer med funktionsnedsättning i regeringsarbete på alla nivåer. Denna konsensus kommer av gemensamma erfarenheter som visar att förändringar i policy uppnås då personer med funktionsnedsättning har en röst inom beslutsfattandet på regeringsnivå. Flera av deltagarna ville etablera ett internationellt nätverk för funktionsnedsattas rättigheter som skulle fungera som stöd utifrån till länder som försöker få igenom ny antidiskrimineringslagstiftning. Några kommentarer:

Amerika: "Personer med funtionsnedsättning behöver vara en del av regeringsstrukturerna. De måste delta inte bara som personer med funktionsnedsättning utan som professionella/yrkesmän/kvinnor."

Japan: "Det är mycket svårt att få igenom antidiskrimineringslagstiftning som ADA i varje enskilt land. Vi lyckades inte i Japan. En bättre strategi kan vara att kämpa för att få in en antdiskrimineringskonvention/klausul i FN istället, baserad på standard reglerna och sedan förmå varje land att ratificera avtalet/konventionen. På det viset skulle samma lag gälla i alla länder."

Latin Amerika: "Vi vill vara konsulter åt våra regeringar, och därigenom skapa sociala och juridiska mekanismer för att förverkliga våra idéer och policy för delaktighet i samhället. Vi vill assistera våra regeringar med att omsätta våra idéer i policy."

Västeuropa: "Ett nätverk borde upprättas i alla länder som arbetar för att utöka våra rättigheter. Det skulle hjälpa att ha en kontakt i varje land som kunde underlätta och hjälpa till att sprida information och styra upp gruppaktiviteter när det behövs. Ledare för handikapprörelsen borde tänka över hur de olika länderna bäst kan hjälpa ett land som är i behov av stöd och hjälp i sin kamp för rättigheter."

Summit innehåll