Diskriminering, Uddevalla sjukhus, Uddevalla

Uppföljning till denna anmälan, 2006-08-13

Den anmälda parten har inte medgett att man diskriminerat mig.
Den diskriminerande parten har inte bett mig om ursäkt.
Den diskriminerande parten har inte slutat att diskriminera på detta sätt.
Jag är inte nöjd med resultatet av min anmälan till HO.

Jag har inte hört något vare sig från HO eller sjukhusen efter min anmälan av diskriminering av funktionshindrade mer än att en kurator från NÄL ringde och sa att hon diskuterat med sina kolleger och de föreslagit att jag skulle gå på Rehab med ett team av sjukgymnast och psykolog! Rehab för magsår, urin-njurbäcksinflammation med blod i urinen och hjärtinfarkt? Är detta adekvat vård för alla, att gå till psykolog för blod i urinen eller är det enbart funktionshindrade som erbjuds detta istället för utredning och vård?

Jag är en marginaliserad ung kvinna som är utestängd från den svenska tryggheten pga. att jag är handikappad.
Jag är fördömd och bortglömd av sjukvården! Jag nekas vård, nu för en hjärtsjukdom, därför att läkarna tar fram 15 år gamla journaler där en läkare har klassat mig som psykisk , för att jag är funktionshindrad och hade rullstol för mitt handikapp när jag sökte honom!? Han har sedan skickat brev till alla sina kolleger att jag skall stoppas för vidare utredning. För 6 år sedan fick jag en enkel urinvägsinfektion som utvecklade sig till svår njurbäckeninflammation för att jag inte fått vård! Allt skyller de på min gamla nackskada och att det är psykiskt!? Jag kissar ju inte med nacken...Jag är tom. nekad att komma till sjukhus för utredning trots remisser!
Skulle äntligen få operation på underlivet nu i februari men 1 vecka innan drabbades jag av allergiutslag och sökte akuten för allergin. En ung AT-läkare som knappt kunde svenska framkallade istället hjärtfel på mig! Hon satte in intravenöst Adrenalin direkt i ven så det kändes som hjärtat skulle sprängas och sprängande smärta ut i armen, jag skrek att hon skulle sluta och sköterskan sa att hjärtat slog i 200 men läkaren bara vek sig dubbel av skratt och sa att "jag var ung frisk kvinna, hade du varit gammal hade jag inte vågat då hade du fått hjärtinfarkt."

Jag försökte förklara att jag är mycket svag av sjukdom och försökte senare påtala för överläkaren att Adrenalinet gjort så jag hade svår krampande smärta i bröstet, hjärtat och ut i armen, han bara fnös åt mig och gick. På utskrivnings journalen står det att jag hade hög hjärtrytm och värk ut i armen och inget gjordes åt det!

Sökt på olika håll och trots att det visar fel på EKG, snabb hjärtrytm på 185, blir jag bara utskrattad, klappad på huvudet, och nonchalerad som ung kvinna för att jag är funktionshindrad, ogift och inte har familj och utbildning!

Läkaren erkände att Adrenalinet påfrestat hjärtat men menar att unga kvinnor inte får hjärtproblem,” aldrig hört talas om under sin 30-åriga läkarbana”! Hade en man blivit behandlad på detta sätt? Ligga hemma i svåra bröstsmärtor med kramp i bröstet, hjärtat och sprängande smärta ut i vänster arm, yrsel och svårt illamående utan ordentlig utredning som jag nu fått göra sedan ett halvår, har inte kunnat vara ute på hela sommaren för de svåra bröstsmärtorna och orkar inte ens se på Tv utan att få svimningskänsla!

Även andra medicinare har erkänt att man inte ska sätta in Adrenalin intravenöst vid allergi utan bara vid hjärtstillestånd och medvetslöshet, på sjuka och svaga är det alldeles för påfrestande för hjärtat men de vågar inte gå emot sina kollegor!

En läkare förklarade för mig att man kan jämföra mitt hjärta med en förgasare som hängt sig och går på Turbo även i viloläge och han erkände att något hänt när at-läkaren påfrestade hjärtat med stresshormon Adrenalin men sedan han läst de 15 år gamla skvallerjournalerna så ändrade han uppfattning och skrev i journalen att hjärtfrekvensen är så lugn!?



Demokrati borde väl stå för att vård ska ges till alla medborgare som behöver vård, jag betalar också skatt.

Är man ung och kvinna, och sjukpensionär står man utanför samhället, jag blir bara utfrågad om jag är gift och har familj, utbildning, arbete, har jag inte det så räknas jag inte då är jag inget att satsa på. Jag har ju inte kunnat gifta mig och arbeta eftersom jag legat så svårt sjuk. Allt detta för att en läkare har sådan makt för att det inte ska komma fram att han gjort fel så ska jag dumpas av sjukvården , det är väl myndighetsövertramp och psykiatriska bedömningar ”en masse”!





Jag råkade ut för en njurbäcksinflammation för 6 år sedan men fick ingen vård, läkarna skyllde på ryggsmärtor, bara för att jag är sjukpensionär av en whiplashskada, men jag kissar inte med nacken!? Har fruktansvärda smärtor i njurarna och när jag kissar hugger det tag i njuren. En läkare i Stockholm fick höra talas om mitt fall och förra sommaren fick jag ,3 dagar på Huddinge, pröva Intravenöst antibiotika och kände radikal effekt, huggsmärtan , en fruktansvärd smärta som tillkommit när jag kissar minskade, likaså svullnaden över flanken. Läkaren skrev intyg att det hade effekt och remitterade att det skulle fortsättas behandling i hemkommunen, Uddevalla. Ändå nekades jag återigen vård! Nu blossade smärtan upp igen så jag såg ingen annan utväg än försöka få vård utomlands. Släpade mig då med hjälp av min assistent till flyget och reste till Spanien för vård. Vänner hämtade mig på flygplatsen och körde mig direkt till sjukhuset. Fick intravenöst antibiotika direkt på kvällen och blev bättre för var dag där jag låg och delade rum med kackerlackor och en ödla i taket som stirrade på mig rakt ovanför mitt huvud. Läkarna i Spanien menade att det var viktigt att punktera vätskeblåsan i njuren för att få ut var men jag hade inte råd att vara kvar, så 3 veckor senare satt jag återigen på planet hem 5.000,00 euro fattigare men det var det värt för att slippa huggsmärtan i njurarna när jag kissar, om det så bara var för 3 veckor!

Ensam har jag vandrat min golgatavandring. Min ungdom har bestått av att ligga svårt sjuk och bli förödmjukad av läkare.

Jag är vid liv men jag lever inte. Jag har nu i 5 år varit instängd i mitt eget hem som i en isoleringscell . Tänk dig att varje gång du kissar hugger det tag som knivar i njuren. Tänk dig att ha 2 brännande strykjärn på njurarna hela tiden. Tänk dig att blöda från underlivet konstant. Tänk dig att känna 2 glödande klot i underlivet hela tiden. Så har mitt liv sett ut varje dag i 5 år. Allt detta lidande för att en okompetent läkare utan att göra utredning klassade mig som psykisk. Jag har överklagat och överklagat men det är den lille Davids kamp mot Goliat!





Jag har alltsedan 18 januari 2005, haft dessa olidliga bröstsmärtor , sprängande smärta ut i vänster arm, starkt illamående, yrsel, kallsvettig, andnöd och hög hjärtverksamhet 130-185 i vilo-läge. Går jag ut i såväl kyla som värme, segnar jag ner i andnöd och bröstkramper.

Kom i ambulans till Uddevalla sjukhus nu i januari och fick syrgas på akuten, man såg st-förändringar men Hjärtmottagningen ville lägga locket på, så jag var tvungen att kontakta Kurator för att överhuvudtaget få övervakning, långtidsEKG visade då 185 i hjärtfrekvens, vid sista försöket att få vård på U-a sjukhus. Fick efter mycket tjat pröva en annan hjärtmedicin som gjorde att smärtan i vänster arm lättade men tyvärr ökade istället hjärtverksamheten och då även bröstsmärtorna. Trots detta negligeras jag och nekas vidare utredning på Uddevalla pga Prestigeskäl. Blev hemskickad redan innan EKG-röntgen var klar.
Hjärtläkaren Viidas hotade mig på Ronden 31/1, citat: ”att Sjukhuschefen Körner har känningar i Socialstyrelsen och skall kalla in en läkare som ska vittna, som ska göra allt så vi får rätt och får bort erinran i journalen! Så det ska allt gå bra, bara vi hinner innan! Sedan är det bra för vår del” slut på citat.
Varken jag och Kuratorn kunde tolka detta annat än som ett hot!

Det gick tydligen snabbt för Socialstyrelsens sakkunnige läkares yttrande kommer 2 mars och Socialstyrelsen enhetschef Göran Mellbergs bestämde själv beslutet som kom den 8 mars!
I yrkandet från Socialstyrelsen står att jag inte fått några men av den behandling som gavs! När jag försökte överklaga Socialstyrelsens beslut den 14 december att inte göra egen utredning skriver socialstyrelsen att de inte finner någon anledning ändra HSANS beslut.
Men i mars ändrar Göran Mellberg ,Socialstyrelsens enhetschef Socialstyrelsens beslut!

Var god se kopior på långtidsEKG, har en hjärtfrekvens på upp till 180 i viloläge allt sedan felbehandlingen,som om jag sprungit maraton, är det normalt för en ung kvinna! Jag ligger som ett vrak och orkar ingenting, har fruktansvärda bröstsmärtor , hög hjärtfrekvens, svår sprängande smärta ut i vänster arm, yrsel, starkt illamående Kan inte se på tv utan blir värre illamående, kan inte gå i trappor utan att få värre bröstsmärtor och kärlkramp. Har förlorat över 11/2 år av studier. Det var studierna som höll mig uppe och jag var så glad att äntligen efter alla år har blivit bättre från nackskadan år-99 och kunna börja studera igen.
Jag är så trött och orkeslös sedan felbehandlingen att jag får lägga mig vid 19.30 tiden. Det hade varit bättre att st-läkaren hade fått fortsatt sprutat in all adrenalin så jag hade dött , än att ha det så här!! Felbehandlingen har inte bara drabbat mig utan har gett hela familjen men. Min morfar dog själv i hjärtattack när han såg mig segna ner i bröstsmärtor då jag forslades i ambulans till hjärtintensiven. I socialstyrelsens yrkande står att jag inte fått men, jag måste ha skötsel dygnet runt! Orkar inte ens hålla en kaffekopp utan att bli mer illamående och kallsvettig.

Eftersom jag av prestigeskäl inte får vård och utredning av hjärtat på Uddevalla av prestigeskäl så har jag varit tvungen söka vård på annat håll, skaffa lägenhet i Skåne som kostat mig 50.000kr. Det gjordes då en Spirometri-röntgen som visar att jag fått nedsatt andningskapacitet efter felbehandlingen och man skulle även gått vidare med lungscintiografi där man tillför en kontrastvätska och ser hur den fördelar sig i lungorna, men jag segnade ner i vinterkylan i bröstkramper och andnöd och orkade därför inte resa så långt så jag kunde inte fullgöra den utan det var tänkt att jag skulle gjort den nu i våras men orkade inte åka pga bröstsmärtorna och nu går det inte i värmen eftersom jag får värre bröstsmärta, bröstkramper och andnöd när jag anstränger mig och svimmar i värmen. Har hela sommaren fått ligga i källaren med svåra bröstsmärtor utan att kunna vare sig komma ut eller kunna se på TV, då jag blir ännu mer illamående av minsta ansträngning. Detta är inte ett värdigt liv för en ung människa och min assistenter får agera sjuksköterskor.
Har även drabbats av magsår och ny urinvägsinfektion med blod i urinen men nekas vård även för detta pga journaler och mitt gamla funktionshinder!! Får bara till svar ”Du har ju haft ett långt smärttillstånd, ta dig ur det här. Åk hem och gör något roligt och sluta anklaga oss i vården! Du har ju personlig assistent som kan sköta dig.”
När jag ligger på sjukhus nekas jag också hjälp med matning och påklädning utan tvingas själv till detta, jag får då kalla in pers. asistenten men Försäkringskassan ersätter inte denna kostnad så jag får stå för det själv! Allt pga. att sjukvårdspersonalen läser gamla skvallerjournaler från år -89 där neurologen på Uddevalla skrivit att jag bara ska ha vanlig ADL-träning där finns även gammal journal från gynekolog på samma sjukhus som tydligen aldrig sett en rullstolsburen människa:
” Psykosomatisk somatisering som man sällan skådat” sedan skriver han :” men jag får väl hålla mig till min gebit som gynekolog.” Dessa journaler har krossat hela mitt liv att få vård och trots att jag anmält till socialstyrelsen och fått struket en del så har detta psykiska förföljt mig i journalerna! Eftersom annan läkare hunnit läsa det och sedan spätt på journalerna ytterligare, en ond cirkel utan slut! Trots att jag från år-96 , fått upprättelse och har riktigt läkarintyg och Diagnos från specialistläkare inom Ortopedi att min Whiplash skada är av mycket allvarlig sort och även Diagnos på Njurbäcksinflammation och remiss där det står att man måste gå vidare med utredning på njurarna!

Har i min nöd skrivit en diktsamling ”Frihetslängtan”
Utställningen pågår tom. 25/8 På Kulturhuset Fregatten, Stenungsunds bibliotek.
Den avspeglar min kamp för lika villkor i vården oavsett om man är funktionshindrad eller var i landet man bor! Tillgänglighet i vården varierar mycket mellan olika Landsting och likaså att få hjälp för Hjärtinfarkt, speciellt om man är funktionshindrad och ung kvinna. Det är ovärdigt att vänta 2 år på diagnos och behandling.
Diktsamlingen avspeglar också chocken över ett samhälle som svek. Rätten till adekvat vård måste vara lika för alla!

Linda Garbén
Lyckorna,Ljungskile
0522-20829
mobil:0709236119
läs gärna min Hemsida:
www.lindagarben.se
http://lindagarben.blogspot.com


Jag står utanför ett fönster och tittar in på de som får vara med i gemenskapen, i samhället. De som har rätten att bestämma över sina egna liv, de som slipper vara ett tunt blyertsstreck i marginalen. De vars röst har en styrka, ett värde, varje mening de säger får någon att lyssna till. I deras fönster lyser ett ljus, som ser likadant ut i alla de andra fönstren, ett klart, spirande ljus fyllt av glädje och värme. Det är kallt. Jag fryser. Jag borde gå in. Men mitt ljus lyser inte, för jag är inte som de, det är nog därför jag inte blir insläppt.

Kanske

med hopp om att du vill göra en artikel så det kommer ut i Media hur vi funktionshindrade blir marginaliserade
Linda Garbén