Förtydligande av LSS för att garantera de mänskliga rättigheterna

Motion till riksdagen 2011/12:S2064                    av Gunilla Svantorp m.fl. (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att beräkningen av tid för assistans bör utgå från den tid det tar att tillgodose grundläggande behov.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen ska utgå från att kommunalt betald ledsagare blir en viktig del för personer med funktionsnedsättning att leva ett jämlikt liv.

Motivering

Enligt lagen om LSS 6 § ska verksamheten vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.

Det handlar ytterst om att tillförsäkra personer med omfattande och varaktiga stödbehov insatser som de behöver för sitt dagliga liv. Detta kräver ett stabilt och långsiktigt ansvarstagande från samhällets sida.

Sedan hösten 2007 har försäkringskassan, utan förändringar i lagen, tillämpat en hårdare tolkning av vad och i vilken omfattning assistans skall ges vilket har drabbat många personer med funktionsnedsättning onödigt hårt. Det har inneburit inskränkningar i deras möjligheter att leva ett värdigt liv med så få inskränkningar som möjligt. Den hårdare tillämpningen har inneburit att vissa individer inte längre har rätt att få hjälp med de grundläggande behoven trots att man behöver hjälp med måltider, av- och påklädning med mera.

För oss är det viktigt att man verkligen har individens behov och integritet i fokus, men många berättelser vittnar om att så inte längre är fallet.

En förklaring till minskningen av assistanstimmar för många som har fått sina bedömningar förändrade beror på att försäkringskassan börjat tillämpa enbart aktiv tid vid bedömningarna. Alltså står det utom allt rimligt tvivel att direktiven till försäkringskassan behöver förtydligas.

Om man enbart räknar aktiv tid för hjälpinsatsen tar man inte hänsyn till behovet i sin helhet. Det går stick i stäv med lagens intentioner och överensstämmer dessutom inte med försäkringskassans egna riktlinjer. De senare säger att beräkningen av tid för att tillgodose de grundläggande behoven ska utgå från den tid det tar att tillgodose ett behov i sin helhet, alltså från aktivitetens början till dess slut.

En ny dom i Högsta Domstolen har visat på brister i lagstiftningen kring ledsagarservice för personer med funktionsnedsättning. Denna service är många gånger det som gör att personer med funktionsnedsättning kan göra saker som för andra är självklara, t ex att gå på bio eller konserter, delta i släktsammankomster, åka på semesterresor. Nu har en dom beslutat att de kommuner som haft ledsagarservice och därmed betalat för ledsagarens utgifter har varit alltför generösa och stöttat enskilda medborgare, något som inte är tillåtet. Den domen betyder att riksdagen måste ändra i lagtexten så att kommunalt betalda ledsagare blir den självklarhet som de måste vara om man menar allvar med att lagstiftningen kring stöd och service till funktionsnedsatta personer ska syfta till ett jämlikt liv.